Matchrapporter
Jag ville skriva lite om mina reflektioner som hjälptränare för vårat duktiga F14-lag som spelade USM steg 4 i Ystad i helgen, men först kommer en rapport från förra helgen då vi spelade 4 matcher. Ibland kommer livet emellan så denna rapport är lite försenad.
Förra lördagen (12/3) så hade vi två matcher i nivå 3 serien och det blev mycket speltid för de som kunde delta. I första matchen så stod Sannadahl för motståndet och vi hade en extra avbytare och Caspian och Michal i mål. Efter en jämn inledning så står det 5-5 efter 10 minuters spel, då gör Haninge 7 raka mål och punkterar matchen. Slutresultat 22-10 till Haninge.
Andra matchen spelas mot duktiga G/T Söder och Haninge får förstärkning av Melvin Kotander och Oskar Löfving som ansluter till denna match. Haninge är med i matchen fram till ställningen 6-5 till hemmalaget sedan är det uppförsbacke för oss. G/T Söder har ett samspelt par på nio meter som skapar stora problem för vårat försvar som inte orkar stå emot. Slutresultat 19-12 till G/T Söder. Lite trivia, vad står G/T för? Svar lämnas till mig personligen nästa gång vi ses.
På söndagen var vi tillbaka i Sätrahallen, för vilken gång i ordningen är svårt att hålla reda på. Två matcher stod på menyn, först ut var Spånga som är det lag i denna serie som jag tycker ha utvecklat sitt spel mest denna säsong och efter det var det match mot Cliff. Haninge kopplar tidigt ett grepp mot Spånga och släpper inte in Spånga i matchen. Vårt snabba omställningsspel när vi tar tillbaka bollen i försvar (dvs oavsett om det blir mål, tekniskt fel eller att vi bryter en passning) ställer till problem för Spånga och är en taktisk detalj som ni kan titta efter. Det blir vinst med 21-14.
Cliff möter vi för andra helgen i rad och det är ett väldigt fokuserat Haninge som rivstartar match och går upp i ledning med 5-0 efter fina kombinationer och bra målvaktsspel. Dock så kommer det nästan alltid en period i en handbollsmatch där motståndaren får en öppning att komma in i matchen och denna är inget undantag. Cliff gör 4 raka mål och matchen blir jämn till slut, men Haninge kan hålla undan och vinna med 17-14. Nu väntar säsongens sista seriematcher hemma i Åbyhallen på söndag. Välkomna!
Reserepotage från F14 USM steg 4 i Ystad
Några av er vet att jag även hjälper vårt F14-lag, dels med att coacha enstaka matcher och driva träningar när det behövs, men är även med på deras resa i USM som behörig tränare då giltig tränarlicens krävs för minst en ledare på bänken för att undvika dryga böter från förbundet. Nu hade deras resa lett oss till Ystad för steg 4, där Kävlinge, Aranäs (Gul), Ystad (arrangör) och Hammarby (våra kompisar) också hade kvalificerat sig. För att ta sig till finalsteget i Uppsala krävdes det att man var i topp och vann denna femlagsserie.
Efter en aningen dryg resa på fredag eftermiddag och kväll så checkade vi in på mysiga ”Stationen Bed&Breakfast” nere i Ystad vid kl 22.45. Extra skönt med sovmorgon då. Vi ledare gick bort till Ystad Arena för att se om det var inom promenadavstånd, vilket den var. Det var ett spralligt gäng som gick från Stationen mot Arenan vid lunchtid och på vägen träffade vi på Youtube-fenomenet ”Magic Mike”, huruvida magisk han var har en gubbe som jag svårt att avgöra, men tjejerna uppskattade mötet och vi kunde efter ett par selfies återgå till vår promenad.
När vi klev in på Ystad Arena så hälsades vi välkomna av arrangören och fick ett omklädningsrum tilldelat för dagen. Själv har jag inte besökt en finare arena för handboll och jag drabbades av ett makalöst sug att få vara med att spela, en makalöst fin arena! Sånt ger inspiration och kraft för att försöka få vårat pojklag att få uppleva något liknande.
Haninge är numret större och bättre än både Kävlinge och Aranäs och det blir bekväma vinster i båda matcherna under lördagen. Middagen slukas, har aldrig sett en hungrigare lag, på en närliggande restaurang som serverar en delikat asiatisk buffé. Därefter promenerar vi hem och de flest somnar ganska snabbt.
Resultaten i de andra matcherna gör så att vi ledare sitter uppe och analyserar läget till följande, vinst i morgondagens första match mot Ystad och vi är klara för finalspel, förlust och vår resa tar slut i USM för denna gång, ett eventuellt oavgjort resultat betyder att målskillnad mellan oss och Ystad avgör vilka som går vidare. Vi bestämmer också att inte berätta om förutsättningarna för tjejerna, men jag misstänker att några vet vad som gäller när morgonen gryr i södra Sverige den 20:e mars 2022.
Matchen mot Ystad är en match med två ansikten, Haninges start är på absolut högsta nationella nivå i alla lagdelar, målvakt (Sandra) , försvar och anfall. Efter drygt 17 minuters spel står det 9-1 till Haninge som sedan blir till 9-3 i halvtid. Trycket i den hall vi fått tilldelad i Köpingebro utanför Ystad är massivt, med trummor, tutor, klappor och fullsatt till sista plats och är en upplevelse och utbildning som är svår att återskapa på en träning. Den måste upplevas och trots att hemmalagets stöd är överväldigande så gör sig medresta supportrar och våra kompisar från Hammarby F14 allt för att stötta oss.
Ystad kastar träningen och satsar på ett väldigt offensivt försvar som vi har svårt att dyrka upp och äter sig hela tiden närmare till det är en minut kvar och vi har bollen i lika läge 12-12. Ett spel ut till vår vänsterkant kan avgöra matchen, men duktiga målvakten i Ystad står på huvudet och räddar. Det som sedan händer kan bara skapas inom denna underbara och oförutsägbara sport, med ca 40 sekunder kvar går Ystad till anfall i lugn takt, i så pass lugn takt att domarna signalerar för passivt spel. Ystad vill såklart spela av så mycket tid på klockan för att kunna skjuta in bollen så vi inte hinner med ett ytterligare anfall. Jag vet inte exakt vad som leder fram till följande med allt ljud som pågår, men här kommer min version som jag uppfattade det. Någon, lagkamrat eller ledare, skriker till Ystads mittnia som gör att hon inte märker att den lagkamrat som har bollen passar den till henne och hon får bollen i bröstet som sedan studsar olyckligt (för dom) ner på hennes fot. Med 8 sekunder kvar av matchen blir det Haninges boll ungefär mitt på egen planhalva, Alva snappar upp den, passar Jennifer, sätter iväg i full fart mot Ystads mål och får tillbaka bollen, men slits ner till vänster och frikast tilldöms till Haninge och nu har matchtiden löpt ut. Så det sista som händer är att Haninges mästerskytt Dani får chansen att antingen skjuta sitt lag till finalspel eller spela en oviss match som kan leda till en målskillnadshistoria. Hon tar chansen och skjuter det hårdaste skott jag nånsin sett rakt i bortre krysset över Ystads mur av försvarare och målvakt. Glädjen som följer där och då kan inte mätas i någonting, även jag blev så tagen av det som hände att en eller två tårar letade sig fram i ögonvrån. Man blir både glad och tacksam för tjejerna och ledarna som verkligen slitit för att nå så pass långt och sedan krydda det med en sån här magisk avslutning för att få spela finalspel är obetalbart. Att sedan nästa match avslutas på mer eller mindre samma sätt får jag eventuellt återkomma till. De ca 70 milen hem har aldrig känts kortare.
Har ni orkat läsa så här långt så vill jag bara tacka tjejerna, ledarna och föräldrarna som låter mig få vara med på ett hörn. Jag lär mig alltid mig något nytt när vi ses och ser fram emot en ny härlig upplevelse i Uppsala första helgen i maj.
Kram,
Florre
